Draw Something och konsten att vara tillräckligt bra

Den gamla sanningen att större alltid är bättre har kommit på skam. I stället kretsar vår konsumtions- och yrkeskultur kring begreppet ”tillräckligt bra”.

Här är en deprimerade insikt för Lou Reed, Fabio och resten av världens audiofiler:
Vinylskivor låter bättre än CD-skivor, men CD-formatet är mindre och har plats för mer musik. CD-skivor låter bättre än mp3, men mp3-formatet gör att man slipper gå till skivaffären. Mp3:or låter bättre än Spotify men det är skönt att få lyssna på låten direkt i stället för att vänta på att den laddats ner. Spotify låter bättre än Youtube, men på Youtube behöver du inget speciellt program för att lyssna.

Frågan är alltså inte "Vem fick bäst resultat?", frågan är "Vilka fick tillräckligt bra resultat?"

Gång på gång är det bekvämligheten som avgör på vilket sätt vi väljer att lyssna på musik.

Följdaktligen är Youtube det antagligen vanligaste sättet att lyssna på musik i uppkopplade länder i dag. Världens mest nedladdade artist Rihanna har sålt 50 miljoner mp3:or – men har spelats 2,2 miljarder gånger på Youtube. Film-, tv-, print- och webbindustrin påverkas på liknande sätt.

”Tillräckligt bra” kommer också att förändra hur våra arbetsplatser ser ut. Malcolm Gladwells ”Outliers: The story of success” från 2008 är vid första anblicken bara självhjälpslitteratur förklädd till populärvetenskap och figursydd för flygplatsernas pocketshoppar. Men mellan raderna finns hela tiden en klass- och mångfaldsanalys som lyfter ”Outliers”.

Sättet vi tidigare mätt intelligens och skolframgång på har utgått från att det är bättre ju högre poäng man får i tester och prov, något som av olika anledningar slår mot minoriteter och lägre samhällsklasser. Men den proportionaliteten är missvisande, uppnår man en tillräckligt hög nivå är det andra faktorer som tar över och blir viktigare. Frågan är alltså inte ”vem fick bäst resultat”, frågan är ”vilka fick tillräckligt bra resultat?”. Därför, menar Gladwell, hade inkvoterade juridikstudenter på University of Michigan något sämre provresultat än sina vita kollegor, medan de var lika framgångsrika när de kom ut i arbetslivet.

”Tillräckligt bra” är också ledordet hos moderna webbföretag, från Facebook och Google till SVT Interaktiv där jag jobbar. I stället för att jobba jättelänge för att lansera den ultimata produkten på en gång försöker man göra små uppdateringar hela tiden. I stället för ”Waterworld” och ”Chinese Democracy” försöker man släppa en massa små singlar så fort något är tillräckligt bra.

Jag kommer att tänka på allt det här när jag spelar senaste mobilspelsuccén Draw Something, som funnits i en månad och laddats ner över fem miljoner gånger. Det är en variant på ritspelet ”Pictionary”, där du och en medspelare turas om att rita ord som spelet väljer ut åt dig, från ”zombie” och ”Jeremy Lin” till ”Skrillex”. För att ha roligt med Draw Something behöver man inte måla som Norman Rockwell, man behöver bara rita tillräckligt bra för att medspelaren ska kunna gissa rätt.

Varje gång man trycker på ”Done!”-knappen och skickar i väg sin teckning tränas man i att uppskatta om man lagt ner tillräckligt mycket tid, om man varit tillräckligt noggrann.

Att veta var gränsen till tillräckligt går har aldrig varit viktigare. Draw Something borde vara obligatoriskt i grundskolan.

05. mars 2012 | Länk till artikeln