Anteckningar från möten




Notes from meetings

05. maj 2013 | Länk till artikeln

Fools.doc

20130503-062349.jpg

Barbara Kruger

03. maj 2013 | Länk till artikeln

7 augusti: 3 länkar

Disruptiv tv, lite Way Out West-relaterat och lite storytellingtips.

    1Vicedomsord
    Få har väl blivit överkörda riktigt så våldsamt som när David Carr körde över Vice i “Page one” (ni kommer ihåg den här va?: Just because you put on a fucking safari helmet and looked at some poop doesn’t give you the right to insult what we do.). Men själva medieimperiet Vice är spännande ändå, som exempel på en publicistisk verksamhet som är tillräckligt hänsynslös för att överleva även år 2012. Och jag tyckte det här var ett festligt citat, återberättat av Vice-vd:n Shane Smiths på en webbkonferens i våras: Skoförsäljaren: I hate VICE. I’ll never advertise in it. Vice-snubben: Good! Because, I hate you, and your son hates you too. But ask your son if he likes VICE. And your son is the fucking guy who wants to buy these shoes.

    Mer om Vice tv-idéer på NRK Beta

    2En ursäkt att länka till “Swinging party”
    Way Out West-aktuella Kindness intervjuar Erol Alkan – eller är det tvärtom? – i en rad Jens Liljestrand-långa frågor om techno och indie. Jag såg Kindness när jag var i Austin i våras, och det var en rätt charmig musikskolefunkig upplevelse som jag kan tänka mig att återuppleva i Göteborg i helgen. Om inte för att jag precis återupptäckte deras fantastiskt Talking Heads-doftande version av The Replacements “Swinging party”.

    Dazed & Confused

    3Pixars 22 regler för en bra story
    På bloggen för sajten till boken om Pixar hittade jag Pixar-medarbetaren Emma Coats 22 regler för vad som gör en bra historia. Några favoriter: #4. Once upon a time there was ___. Every day, ___. One day ___. Because of that, ___. Because of that, ___. Until finally ___ och #22: What’s the essence of your story? Most economical telling of it? If you know that, you can build out from there.

    The Pixar Touch

07. augusti 2012 | Länk till artikeln

A hastily edited set of clips while someone reads from Wikipedia


The New Yorker, 1952


John Campbell, 2009

07. augusti 2012 | Länk till artikeln

Att vara för snabb

En vedertagen mikroekonomisk sanning är att det är bra att vara först ut, att få first mover advantage. Men i bland är det bättre att vänta hur gubbigt förnumstigt det än må låta.

Underhållningssajten Peoples nya mobilsajt har tagits fram av bland andra Karen McGrane, Ethan Marcotte och Josh Clark, det absoluta toppskiktet inom modern webbdesign, och folk som jag följer noggrant i mitt jobb på SVT Interaktiv.

Att få ett SMS med en länk till artikeln ”How to get a Hollywood butt” är kanske inte lika epokgörande som att uppfinna datorn.

Det finns mycket med People-sajten som går helt på tvärs mot både hur vi jobbar på SVT och hur de som byggt den själva helst säger sig vilja jobba, vilket så klart gör det mer intressant (även om Josh Clark gör ett tappert försök att förklara varför här). Men den mer övergripande genomgången får vi ta en annan gång, för att i stället fokusera på djävulen i detaljerna.

Peoples digitalchef Liz White är stolt över att People numera erbjuder delning av artiklar via SMS, hon var till och med “shocked to realize how few sites offer that option”. Och det vore ju fantastiskt om man direkt kunde skicka ett SMS, förslagsvis gratis, till någon när man sett en bra artikel. Speciellt som åtminstone halva befolkningen surfar via mobilen. Men hur funkar tjänsten då? Jo, superenkelt: man skickas till en ny sida där man kan skriva in numret till den man vill skicka artikeln till.

Vänta.

Skriva in numret? Jag har inte memorerat ett telefonnummer sedan 1995 (018-248806). Helt värdelöst.

När man jobbar med webbutveckling är det så lätt att slänga in funktioner bara för att man kan, för att det är nytt och roligt. Det är så enkelt att man lätt glömmer bort att fundera på om det fungerar eller inte. Man ropar “Nu finns det QR-koder!” (men väldigt få har QR-läsare installerade). Eller “Nu kan man släppa en skiva som en app!” (fast ingen vill se häftiga fraktaler samtidigt som man lyssnar på Björk). Problemet med Peoples SMS-tjänst är att det liksom inte riktigt är läge än. Det är visserligen på förslag att webbsajter ska kunna få tillgång till mobiltelefoners kontaktlistor – först då kommer en SMS-tjänst bli användbar.

En av grundidéerna i Steven Johnsons “Where good ideas come from” handlar om just det. Han skriver om det adjacent possible, alltså de nya möjligheter som öppnas upp när man bryter ny mark: the history of cultural progress is, almost without exception, a story of one door leading to another door. För 175 år sedan uppfanns datorn av Charles Babbage, ett ångdrivet mekaniskt monster som han aldrig lyckades bygga på riktigt. Och som inte skulle fungera ändå, eftersom de byggstenar han egentligen behövde inte var uppfunna än. Ett annat av Johnsons exempel är Youtube, som blev en meningsfull idé först när det fanns bredbandsuppkopplingar och flashvideo. Om tjänsten kommit fem år tidigare hade den floppat.

Och det är samma sak med Peoples SMS-tjänst. Ok, att få ett SMS med en länk till artikeln “How to get a Hollywood butt” är kanske inte lika epokgörande som att uppfinna datorn. Men du fattar poängen. Du kan ha världens bästa idé men om förutsättningarna inte finns där kommer det inte fungera.

En av sommarens mest omtalade businessböcker är juridikprofessorn Frank Partnoys “Wait: The art and science of delay”, fylld med ny forskning om beslutsfattande och anekdoter om allt från Post-it-lappens 13 år försenade lansering till algoritmbaserad aktiehandel och den klassiska fotbollsmatchen mellan New York Giants och Philadelphia Eagles 1978. Floskler i stil med Never put off till tomorrow what you can do today och First things first – second things not at all ställs mot Partnoys egna, som: Don’t just do something, stand there. Ord att leva efter.

Man kan också titta på Apple för att se skiftet mellan att vara först och att bara vara bäst. 1984 var de först ut med en lättillgänglig persondator, många år före Microsofts Windows fanns. Men nu, när det är världens största bolag, är det inte längre snabbheten som är styrkan. Apples Ipod kom fyra år efter den första mp3-spelaren, Iphone kom sju år efter den första “smarta” mobilen, Ipad åtta år efter den första surfplattan. Första patentet på nätuppkopplad tv kom 1994 men ingen har fortfarande sett röken av Apples beryktade egna TV-apparat.

I företagets pågående patentstrid med Samsung har Apple också erbjudit bevismaterial i form av skisser på sin surfplatta från tidigt 2000-tal. De hade kunnat släppa den då. Men det var bättre att vänta.

30. juli 2012 | Länk till artikeln